Banana splutt

Imorse var jag på vårdcentralen med Leon för att kolla hans öron. Vi hade fått tid till 10:45 och Leon sparkade mig ur sängen strax efter tio. Att klä på Leon och ge honom frukost på en halvtimme var nog rekord. Trots att vi skyndade så gott det gick kom vi fem minuter för sent till mottagningen så receptionisten kollade surt på oss men släppte in oss efter att ha ringt läkaren. Öronen var i perfekt skick så vi kom därifrån en kvart senare. Till frukost hade Leon fått bland annat en banan som jag tyckte att han åt lite väl fort och eftersom han har en tendens att slänga bort halva bananen på golvet eller stolen så fortsatte jag leta när vi kom hem. Först då märkte jag att bananen satt fast på mina byxor under knähöjd. Jag har alltså sprungit på stan, varit i väntrummet och inne hos doktorn med en kladdig mosad banan på jeansen. Undrar vad alla tänkte när dom såg mig.... Pinsamt i alla fall.

Lille marodör

I morse vaknade jag av att Leon spelade trumma på mig. Han var förstås klarvaken som alltid men klockan hade i allafall nästan hunnit bli nio så helt katastrofalt var det ju inte. Vände mig om i sängen och märkte att det låg en massa skräp utspritt. Hittade en tom liten ask som jag snabbt identifierade som min överlevnadsask... En gammal relik från min tid i armén, men som kommer till pass när man är ute i skog och mark. Denna ask brukar innehålla tändstickor, säkerhetsnålar, papper, elddon, fiskeprylar, kompass mm. Detta var nu utspritt i sängen av en viss herr Leon.


Typ såhär såg min överlevnadsask ut.

Fumlade efter glasögonen som inte låg där jag lämnat dem... Hittade dessa vid fotänden av sängen totalt förvridna som ett metallskelett. Faaaaan, var min första tanke. Jag fick tag på Leon och började föreläsa för honom om att han inte fick röra mina ögonproteser eller slänga ut saker i sängen så där. Han lyssnade lite halvhjärtat så jag fick upprepa mina förmaningar om och om igen. Tll slut tittade han på mig med sina stora ögon och satte ett litet finger på min mun så att jag tystnade. Sedan petade han upp min mun tog ut nappen ur sin mun och satte den i min mun. Efter det kunde jag inte var arg längre. Jag tog fram en tång och bände så försiktigt jag kunde i glasögonen så nu ser de i allafall hyfsat ut och jag ser i allafall vad jag gör. Men det är nog dags att skaffa nya. Det har varit dags de senaste fem åren så när jag tänker efter så var det väl bara att se som den ultimata påminnelsen om att det bör åtgärdas.


Ungefär så här såg det ut... fast värre.

RSS 2.0