intenango

Nu har Leon börjat på dagis. Vi började inskolniningen med honom i tisdags och det gick väl hyfsat galant. Vi var nog mer nervösa än vad han var. Dagiset ligger halvvägs upp mot tunnelbanan och nu när det inte finns några löv på träden ser vi faktiskt lite av lekplatsen dom är på. I tisdags var jag och Anna där med honom för att han skulle känna sig lugn men Anna gick hem vid lunch för det var så många barn som skolades in så alla föräldrar fick inte plats. Leon kollade knappt på oss. Han totalvägrade att sova middag med dom andra barnen så han fick leka med dom äldre barnen på en annan avdelning. Jag funderade på att lägga mig på Leons sovplats men litade inte på att han inte skulle hitta på ofog på den andra avdelningen. Han klarade sig galant på egen hand. Däremot fick jag hålla koll på dom andra ungarna som slogs och ramlade av saker och slog sig... Leon klarade sig helskinnad hela dagen tills vi kom hem och han skulle plocka upp en kloss från golvet. Pang sa det så fick han ena hörnet av vardagsrumsbordet i ögat så det blev ett litet blödande jack.

Dag två var jag med fram till lunch och sedan stannade Anna kvar med honom. Det första han gjorde var att springa fram till en stor gunga och snubblade framstupa i sanden-som var hårdfrusen- och skrapade upp ena kinden. Typiskt nog på samma sida som det skadade ögat. Men han bet ihop och lekte vidare. Han sov middag med dom andra barnen men däremot vägrade han äta lunch så han tömde brödkorgen vid mellanmålet istället...

Dag tre var jag med på dagis hela dagen igen för Anna var på läkarbesök. Han vägrade sova men låg i allafalls till och blundade lite. Han powernappade i typ fem minuter och sen hörde vi misstänkta ljud från sovsalen. Det var Leon som klättrade upp på en hylla och precis höll på att riva ner en back med Duplo... En av dagisfröknarna sprang som bara en dagisfröken kan springa över sovande barn och fick tag på honom och backen innan den slog i golvet och väckte de andra barnen... Annars gick dag tre alldeles utmärkt. Jag höll mig i bakgrunden mer än tidigare men det ledde bara till att de andra ungarna bildade hög på mig...

Så idag kom eldprovet då Leon skulle vara ensam hela dan på dagis. Anna lämnade honom och han grät inte en droppe ens. Han åt och sov middag och var relativt nyvaknad när vi hämtade honom på eftermiddagen. Han följde med hem utan protester. Och här gick vi hemma och väntade på att nån av dagisfröknarna skulle ringa och be oss hämta vår odåga... Återstår att se hur det går på måndag när han har fått smaka på friheten en hel helg.

På måndag börjar jag skolan i Härnösand. Det är också rätt spännande, men inte ett dugg nervöst. Jag har fått alla mina log-in uppgifter så jag har spenderat de lediga stunderna med att fixa allt jag behöver i datorn så nu ska jag kunna logga in på måndag och chatta med lärarn och dom andra eleverna... Vad nördigt det låter... Ska bli kul att se om det är nån ifrån grannskapet som också pluggar på distans.

Leon har börjat dansa helt på eget bevåg. Det började med att han fick en liten synth i julklapp av mormor som nu går varm här hemma. En dag började han vicka på tårna till en av melodierna och nu har han utvecklat det till en hel danskoreografi. Kolla själva.

Idag vaknade som så ofta av att Leon bitch-slappade mig i sängen. Hur han kom dit minns jag inte. Det sista jag minns är att jag la honom tillbaka i spjälsängen efter att han sparkat mig upprepade gånger på käken... Han gillar att sova som Pippi Långstrump- upp och ner... I alla fall så fortsatte misshandeln med att han började klättra på mig och hoppa upp och ner i sängen. Han nöp mig i näsan och tryckte upp sina små fingrar i näshålan på mig. Han gurglade av skratt och fortsatte trots att jag lyfte ner honom på golvet gång på gång. Till slut avslutade han med att klättra upp och sätta sig på mitt ansikte. Och nu kommer den äckliga biten... Han hade inte fått nån ny blöja sen han gick och la sig så den var rätt full och hängde löst på honom. När han satte sig på mitt ansikte kände jag hur det liksom squishade om den och så - som att krama en svamp - sipprade det ut bebiskiss rätt i ansiktet på mig. Rude Wake up by Golden shower!!! Jag flög ur sängen och knep ihop ögon och mun och sprang till toan. Dränkte ansiktet i klorin  - nä inte fullt så farligt - men jag stod ett bra tag i handfatet och gnuggade. Men vaknade gjorde jag i allafall, med råge.

Blä.

Jahapp så var det ett tag sen man uppdaterade ja. Trodde det skulle bli oftare nu när jag är hemma med Leon men icke, han håller mig sysselsatt så länge han är vaken. Och i sömnen ibland också när han klagar på tillvaron fast han sover.

Idag var vi iallafall ute och gick på väg till en lekplats när det plötsligt kom en okopplad hund springandes mot oss. Det var en ganska tanig hund med en maknhöjd på sisådär 80 cm.  Jag sköt fram barnvagnen så den skyddade Leons högersida och flyttade mig snabbt framför Leon så jag stod mellan honom och hunden. Böjde mig ner för att komma i lagom höjd för att tackla den..Hunden gjorde inget tecken på att stanna men jag räknade med att kunna bryta nacken på den med ett knä  och en arm om den skulle hinna få tag om min andra arm. Allt det där for genom huvudet på mig inom loppet av några sekunder och just som jag skulle kasta mig fram kom ägaren springandes och skrikandes en bit bakom bakom. Hunden hejdade sin framfart och Leon som inte ens hunnit uppfatta vad som höll på att hända pekade bara glatt och pep "Titta" och försökte springa efter den... Jag kan se rubrikerna framför mig. "SMÅBARNSPAPPA DÖDADE ANFALLANDE HUND MED BARA HÄNDERNA"



Innan vi gick ut så var Leon i sitt esse. I köket har vi en blomflugefälla för att ta kål på blomflugor med. Döh. Lite vatten, socker, diskmedel och äppelcidervinäger i en bubblande dödlig kombination-iallafall om man är insekt. Bäst som jag stog och diskade nappflaska så sprang Leon bort till spisen och satte på en platta. Jag kastade mig bort och stängde av den varpå Leon sprang bakom mig och hoppade upp mot diskbänken och välte ut nästan hela fällan. Köksgolvet täcktes av förutnämnda ingridienter plus drunknade uppsvällda bananflugekadaver. YUCK!
Leon tyckte det var skitskoj och fattade inte varför jag lyfte ut honom i vardagsrummet. Sen var det bara fram med moppen och börja skura. Under tiden smet Leon in i datarummet...
När jag kom ut från köket med moppen stod Leon med händerna på ryggen och såg oskyldig ut. Ett säkert tecken på att han egentligen är skyldig. Jag märkte ganska snart vad han hade gjort. Han hade satt igång datorn och tryckt ut cd-släden och knäckt den så den inte gick att få in igen. Men med lite våld och pill så gick den in igen men frågan är om den funkar. Samtidigt som jag tryckte in CD-släden så gott det gick klättrade Leon upp på ryggstödet till fåtöljen i vardagsrummet och hakade av telefonen på väggen och pratade med Molgan samtidigt som han välte ena surround-högtalaren. Jag jagade ner honom och ställde iordning igen varpå Leon sprang ut i köket och halkade runt på det nyskurade golvet så jag fick byta hans blöta strumpor. Sen fick jag äntligen på honom kläderna så vi kunde gå ut och bli jagade av vilda hundar.

Vilda bebin ain´t shit

I morse vaknade jag av att Leon spelade trumma på mig. Han var förstås klarvaken som alltid men klockan hade i allafall nästan hunnit bli nio så helt katastrofalt var det ju inte. Vände mig om i sängen och märkte att det låg en massa skräp utspritt. Hittade en tom liten ask som jag snabbt identifierade som min överlevnadsask... En gammal relik från min tid i armén, men som kommer till pass när man är ute i skog och mark. Denna ask brukar innehålla tändstickor, säkerhetsnålar, papper, elddon, fiskeprylar, kompass mm. Detta var nu utspritt i sängen av en viss herr Leon.


Typ såhär såg min överlevnadsask ut.

Fumlade efter glasögonen som inte låg där jag lämnat dem... Hittade dessa vid fotänden av sängen totalt förvridna som ett metallskelett. Faaaaan, var min första tanke. Jag fick tag på Leon och började föreläsa för honom om att han inte fick röra mina ögonproteser eller slänga ut saker i sängen så där. Han lyssnade lite halvhjärtat så jag fick upprepa mina förmaningar om och om igen. Tll slut tittade han på mig med sina stora ögon och satte ett litet finger på min mun så att jag tystnade. Sedan petade han upp min mun tog ut nappen ur sin mun och satte den i min mun. Efter det kunde jag inte var arg längre. Jag tog fram en tång och bände så försiktigt jag kunde i glasögonen så nu ser de i allafall hyfsat ut och jag ser i allafall vad jag gör. Men det är nog dags att skaffa nya. Det har varit dags de senaste fem åren så när jag tänker efter så var det väl bara att se som den ultimata påminnelsen om att det bör åtgärdas.


Ungefär så här såg det ut... fast värre.

Idag träffade jag min gamla dagmammas dotter. Vi kamperade dag och natt åtskilliga år under vår uppväxt så vi e nästan som syskon. Jag har två sådana låssassyskon, Lucia och Maria. Idag träffade jag Maria och hennes kille Henke och deras nyfödda lille telning Klara. Nyblivna mormor-som precis fått en ny mobil- hade efter mycket om och men lyckats lägga in lilla Klara som bakgrundsbild. Stolt har hon gått runt bland sina väninnor och visat sitt barnbarn och alla har tyckt att hon var sååå söt. Så visade hon Maria sitt verk och Maria tyckte att Klara såg lite smal ut... och lite mörk... -Men fan morsan, du har ju lagt in Leon på mobilen...

Eller ja inte riktigt så lät det kanske men nästan. Snarare lät det nog. -Men mamma, det där är ju inte Klara... -Vad säger du är det inte? Men vem är det då? *tittar på mobilen med läsglasögonen* - Det är ju... Leon...


Den riktiga Klara.

Idag snackade Leon danska...? Han låg och skrek och skrek och var allmänt butter i sin säng så till slut lyfte jag upp honom och frågade varför han skrek. Han svarade att "Det gör jeg ikke" och sen blev han tyst...

Senare på dan var vi ute och gick med honom för första gången. Eller, ja alltså vi har gått ut med honom förr förstås men det här var första gången han gick själv. Visserligen med stöd men det var kul ändå.


Leon försöker fly till sina danska fränder på andra sidan sundet...