intenango

Jag har alltid trott att babyspyor var små vita saker som bebisar hostade upp när de ätit. Typ att de säger "glöh" och så är det färdigt sen. "Glöh" och så blir det en fläck på tröjan eller en liten pöl i samma storlek som en fågelskit typ. Idag gjorde Leon en "Glöh" model vuxen. Allt det gulliga var som bortblåst när Leon sa "Glööööööö-Glööööö-Glöööö-Blööörgh" och  lade en rejäl, jag menar r-e-j-ä-l blaffa rätt på mamma. Senast jag såg samma kvantitet var när jag hittade en däckad gäst i en korridor som tackade för en trevlig kväll med tre stora "hörl". Han låg dock i 100 kilos klasse att jämföra med leons 9.5 kilo...
Sen blev Leon lika glad som alltid-tills vi duschade av honom och han protesterade högljutt.




Pizza nån?

var på bröllop i lördags, Annas kusins. Jag hade som uppgift att fotografera allt, en uppgift som passade mig som handen i handsken. Dessutom fick det tiden att gå snabbare vilket var bra. Jag var på plats i riktigt god til för att kunna reka bra fotoställen och ställa in kameran efter ljusförhållandena. Men eftersom kyrkan var låst så fick jag fota exteriören och vandra runt planlöst på kyrkogården. Så satt jag och dinglade med benen i solen tills alla gäster kom och jag kunde börja arbeta.



Jag hade laddat med extra batterier och minneskort till förbannelse men behövde inte byta en enda gång. Ändå drog jag iväg typ 500 bilder ungefär och filmade en del. Mitt under ceremonin klampade det in ett par turister som stelnade till och skyndade ut när de såg vad som försigick. Jag hann inte fota dem, däremot fångade jag ett par andra turister som försökte smyga förbi när brudparet kom ut ur kyrkan.

Observera semesterflanörerna i bakgrunden.

Leon höll ovanligt låg profil i kyrkan men kom igång lagom till sittningen.

Leon försöker kladda på kameran.



I söndags degade vi hela dagen. Eller i allafall jag för jag vaknade vid 17:30 och undrade vad som hade hänt typ... Då hade Leon och Anna varit på promenad i Solna Centrum och satt sprätt på pappas pengar... typ.
Sen låg jag i soffan resten av kvällen och längtade efter pizza men fick nöja mig med rostbiff och potatissallad.

Breakfast. ha ha ha ha h!

Kom hem från jobbet strax före åtta. Tjockt med trafik på vägen hem men till slut kom jag hem i allafall. Leon var redan vaken och väntade på frukost. Jag fixade gröt åt hon som vanligt men tyckte den blev lite lös så jag hällde på mer pulver...och mer pulver och mer pulver tills det blev som en tjock soppa istället. Först då märkte jag att det var vällingpulver jag stod och rörde runt med.
Synd att hälla bort den tänkte jag så Leon fick äta grötvälling till frukost. Han gillade det men gav mig misstänksamma ögonkast då och då.

Det är fan en fröjd att köra hem från jobbet på söndagmorgnar. Det är inte en käft ute så man kan köra helt i sin egen takt. Någon enstaka fotgängare som hasar sig fram, en gatustädare här, en gatustädare där, nån som är ute och rastar hunden, en som väntar på bussen... Solen stiger och man blir lyrisk. Det enda som störde idyllen var en kärring som gick mot rött och naturligtvis inte gjorde en min av att öka på stegen fast hon såg mig komma  blåsandes. Tur för henne att hon hade två småhundar i släptåg och jag inte ville klippa dem. Hade hon varit ensam hade jag köttat henne med backspegeln...

I natt var det en sjukt weird natt på jobbet... Det var bara en massa konstigt folk som droppade in. En aspackad tjej kom in med en lika packad snubbe och ville ha nycklar till sitt rum. Jag antog att snubben var hennes man.. jag hade fel...
Efter några minuter kom bägge ner igen. Kvinnan kollade undrande på mig och frågade vad hon skulle göra. Jag fattade inte vad hon menade men så pekade hon på snubben och frågade vad hon skulle göra med honom... Hennes man låg och sov på rummet och då kunde ju inte snubben -som var fransman-följa med heller. Så hon tackade honom för en trevlig kväll och gick och la sig. Fransosen stod där lång i ansiktet och sa att "she wönted tu try my real french kiss and zhen she´s married..."



Leon förstör mitt bloggande genom att hela tiden trycka på "enter"-tangenten med sin napp i tid och otid.

Lördagsmänniskor är fan otroliga. Så fort baren stänger så blir de som små barn på Ica. "Buhuuu, ja vill haaaa" och vi snackar inte godis utan sprit. Jag skulle kunna dubbla min lön enbart på att ta emot alla mutor som erbjuds mig på helgerna för att jag ska korka upp en vinare där en champagneflaska där...


Alldeles nyss kom det in en snubbe som stannade alldeles för länge och pratade med oss. Han sa att han va kompis med Fredrik Ljungberg och att om vi inte trodde honom kunde han ringa Fredrik Ljungberg eller visa ett SMS från Fredrik Ljungberg.... Jag är bara lite småtjenis med Ljungan och jag kallar honom vid förnamn eller som sagt Ljungan...
Han va kompis med Martin Dahlin åsså. Han talade högljutt om hur Martin Dahlin högtidligen bad honom dra åt helvete strax innan. Schyssta kompisar helt klart. Han var bara tvungen att ringa Martin Dahlin för att i all vänskap be honom dra åt helvete också. Istället var det Ljungans brorsa som svarade vilket gjorde vår överförfriskade vän mycket besviken. Han ville ju inte be honom dra åt helvete heller...


Så berättade han en rolig historia för oss. För inte så länge sen var han på nån yacht i Miami med... förut nämnda kändisar och då var det nån tjej som hade knuffat hans kompis överbord så där vänskapligt och tjong så låg han med huvudet före i en sandbank förlamad från torson och neråt...

Ja det var ju en jävvla rolig historia tänkte jag. Vi har nog inte samma syn på roliga historier. Mina brukar innehålla en dansk en norsk å Bellman eller möjligen en rysk och tysk....

Eller snarare välkomna till ännu en av mina sägenomspunna bloggar. Den här gången tänkte jag försöka hålla liv i bloggen mer än tre månader också. Hur det nu ska gå till...

Jag tänkte börja med att förklara bloggens namn, In-tenango eller Intenango som uttalas precis som det låter. Intenango är en blandning av gammaldags maya och modern quiche som pratas i Guatemala, Mexico och Honduras. Det betyder helt enkelt "Mitt ställe".