intenango

Det är fan en fröjd att köra hem från jobbet på söndagmorgnar. Det är inte en käft ute så man kan köra helt i sin egen takt. Någon enstaka fotgängare som hasar sig fram, en gatustädare här, en gatustädare där, nån som är ute och rastar hunden, en som väntar på bussen... Solen stiger och man blir lyrisk. Det enda som störde idyllen var en kärring som gick mot rött och naturligtvis inte gjorde en min av att öka på stegen fast hon såg mig komma  blåsandes. Tur för henne att hon hade två småhundar i släptåg och jag inte ville klippa dem. Hade hon varit ensam hade jag köttat henne med backspegeln...

I natt var det en sjukt weird natt på jobbet... Det var bara en massa konstigt folk som droppade in. En aspackad tjej kom in med en lika packad snubbe och ville ha nycklar till sitt rum. Jag antog att snubben var hennes man.. jag hade fel...
Efter några minuter kom bägge ner igen. Kvinnan kollade undrande på mig och frågade vad hon skulle göra. Jag fattade inte vad hon menade men så pekade hon på snubben och frågade vad hon skulle göra med honom... Hennes man låg och sov på rummet och då kunde ju inte snubben -som var fransman-följa med heller. Så hon tackade honom för en trevlig kväll och gick och la sig. Fransosen stod där lång i ansiktet och sa att "she wönted tu try my real french kiss and zhen she´s married..."



Leon förstör mitt bloggande genom att hela tiden trycka på "enter"-tangenten med sin napp i tid och otid.