intenango

Det var ett tag sen jag uppdaterade här men nu ska det bli ändring på det. Dags att ta sig i kragen alltså.

Jag var hemma hos min mamma här om morgonen och vattnade hennes blommor eftersom hon är på landet och påtar i trädgården. Det var lördagmorgon och väldigt tomt med folk på vägarna och utomhus överhuvud taget.
Innan jag åkte upp till lägenheten bestämde jag mig för att -till min sambos förtret- ta en titt i soprummet för att se om det fanns nån schysst möbel/TV/allmänt skräp. HIttade ingentin utom en liten äggformad plastleksak som såg ut som på bilden nedan-fast utan nyckelringen och utan "safe guard "loggan. Som ni ser är den lite genomskinlig så man ser hur det ser inuti. Jag såg ett batteri och ur en smal springa stack det ut en plast-tag som det stod "remove before use" på.
Jag kliade mig i skägget och undrade vad 17 det kunde vara för något. I ena änden fanns det ett hål som såg ut som ett hörlursuttag så min första tanke var att det var en liten radio av något slag. Förmodligen satt det nån fjärrkontroll på hörlurarna som förstås inte fanns att finna. Det fanns några små hål på baksidan också som någon typ av ventilation...


Nyfikenheten tog överhanden så jag drog ut den lilla plast-taggen... I nästa ögonblick exploderade mitt huvud och jag hoppade högt upp i luften. Ett öronbedövande tjut fyllde det lilla soprummet-och mitt huvud. Om ni inte har räknat ut det redan så var det alltså ett överfallslarm. I panik kramade jag åt ägget i min näve så gott det gick, Det dämpade ljudet en aning men så fort jag släppte på greppet det minsta så sprängde det i huvudet och öronen. Desperat fumlade jag i fickan efter min fickkniv. Efter några svettiga sekunder som verkade som en evighet fick jag upp knivbladet med en hand. Jag skar mig lite i fingrarna men märkte det inte ens. Letade efter den smala springan som plast-taggen hade suttit i men hittade den inte någonstans. Med fullkraft körde jag kniven genom det lilla ägget men tjutandet upphörde ändå inte. Jag högg och skar och vred om kniven om vartannat för att komma åt batteriet och plötligt blev det knäpptyst. Det ringde i mina öron och jag vågade inte röra kniven av rädsla för att batteriet skulle få kontakt igen. Fem skunder senare hörde jag nycklar i dörren och in kom en granne för att hämta sin cykel. Go morron sa jag glatt och rusade förbi honom samtidigt som jag försökte gömma ägget och kniven bakom ryggen utan att röra kniven det minsta. Väl uppe hos mamma skruvade jag isär ägget och slet bort bat
teriet. Genomsvettig släppte jag mitt krampaktiga grepp om ägget och drog försikigt ut kniven. Jag älskar Victorinox!!!